Timsevimse

Idag gjorde Tim ett hundutfall efter att vi tagit en långpromenad. Jag gick med Tim kopplad och såg en kvinna med  springer spaniel på håll. Satte Tim ner och tog kontakt, kommenderade honom sen att gå "här", vilket betyder att han ska hålla sig nära mig utan att dra i kopplet. Tim gick lugnt vid min sida i början och fick beröm (den andra hunden drog lite i kopplet). När vi kom upp jämnsides blev Tim som förbytt, skällde/morrade och kastade sig i kopplet...jag blev förbannad och sa nej utan effekt (Tim vet att nej betyder att han ska sluta med det han gör och invänta kommando).  Drämde då i frustration ett löst kedjestryp i backen bakom honom vilket gjorde att han bröt sitt utfall och la sig ner på backen. Därefter kunde jag ta kontakt med honom igen, då han blev låg och fjäskig. Men fy vilket dåligt samvete jag får för att jag kanske nu förvärrat situationen och gjort att han tycker hundmöten är ännu läskigare, samtidigt vill jag ju inte att Tim ska tro att det är ok att bete sig hur som helst. Självklart måste vi jobba mer på vår relation men ibland kan jag tyvärr inte hålla mig lugn när man känner att ens hund inte bryr sig det minsta om vad man säger. Känns som Tim över lag är lite noncharlant mot mig just nu...lite som alfons åberg...jag ska bara....