Timsevimse

Jag har mer och mer börjat uppskatta olikheten hos mina hundar, för olika det är dom.... Tim är ju egentligen mattes pojke ända ut i tassarna.... han jobbar gärna för att få en glimt uppmärksamhet av matte och trivs bra med att strosa nära mig och bara lufsa omkring när vi är ute på tu man hand. Visst kan han busa loss ibland, han och Ina kan i samförstånd leka ganska tufft med varandra men han är övarlag en kille som ofta hellre roar sig tillsammans med matte än själv.... han läser mig otroligt bra och vi har ofta en ordlös kommunikation när vi är själva. Nu ska jag väl inte sticka under stol med att jag jobbat hårt för den relation vi har i dagsläget men ändå, mattes pojke det har han nog alltid varit.

Mattes fina pojke :)


Ina är lite tvärtom, visst gillar hon att jobba och nu för tiden har jag nog ett allt större värde hos henne men samtidigt är hon så mycket mer självständig. Hon kan verkligen konsten att roa sig själv och tar sig fram i livet med mottot fullt ös medvetslös... samtidigt som detta ibland kan göra att jag har svårare att hantera henne i alla situationer så är det så otroligt lärorikt att ha så olika individer. Inas frammåtanda och otroliga livsglädje är verkligen smittsamt, att se hur hon tar sig fram med stor aptit på livet och njuter av allt som finns runt omkring henne är en fröjd även om det ibland leder till gråa hår hos matte ;)

Bara llite tankar så här på kvällskvisten som kom sig av dagens promenad med Ina då jag och hon var ute på tu man hand och hade det gott.... Hon var verkligen i sitt esse och hittade allehanda saker att roa sig med men samtidigt var hon så härligt glad, lyhörd och ändå kontaktsökande, kanske börjar vi så smått hitta en balans i att hon får frihet att njuta av livet men samtidigt under visst ansvar och överinseende av matte.

Ina i ett nötskal... fullt ös!!!!!


Med vinterns intågande kommer nya möjligheter till att roa sig med de svagt isbelagda vattenpölarna....




....plocka isbitar!




Mattes härligt stolliga tokfia!!!!