Jag skäms över mig själv som hundägare just nu.....
Igår gjorde jag något oförlåtligt som hundägare, jag la ner min hund...och nu har vår relation fått sig en ordentligt törn där Inas förtroendekapital för mig är kört i botten. Jag skäms över mitt agerande, jag gillar inte att ta tag hårt i hundar och jag tänker inte försöka att förklara mitt agerande...Visst skulle jag kunna skylla på att jag både blev arg, rädd och besviken i situationen men det är ändå inte acceptabelt och troligtvis lär sig inte hunden någon ting av att bli nedlagd.
Det var nämligen så att vi var och firade Jonas far igår och hade hundarna med oss och det hela började jättebra, båda hundarna skötte sig riktigt bra trots att det var mycket folk, barn och fullt av liv. Tim sköter sig ju oftast bra och har ett stort tålamod med barn men jag var även riktigt nöjd över Ina som inte skällde speciellt mycket och var lugn och fin mot barnen. Hon låg under bordet medan vi åt men i ett obevakat ögonblick drog hon sedan in på granntomten där det finns en gammal rar springer spaniel tik... helt oprovocerat jagar Ina vrålandes efter den och tiken flyr pipande bort från Ina som inte ger sig. Vi är ett gäng som sätter efter Ina och jag får tag i henne och bogserar in henne på tomten igen, då vänder hon upp blicken, visar tänder och börjar morra i mot mig vilket då resulterar i att jag gör det man absolut inte ska....jag lägger ner henne. Ina blir efter ett tag passiv och vi väljer att sätta henne i bilen så hon får vara i fred. När jag senare ska gå ut och ge henne vatten tittar hon inte ens på mig och det skär i mig... gissa om jag känner mig som en skurk...
Funderade länge på om jag över huvud taget skulle blogga om vår händelse igår då det ofta kan låta så troligt illa när man läser saker och jag vet att bla Inas förra ägare är inne och läser här. Nu hoppas jag att de inte blivit förskräckta och jag ursäktar inte mitt beteende igår men hänt är ändå hänt, nu får jag se till att situationen aldrig upprepas och jobba på att få en bra och trygg relation ihop med Ina igen.
Ina sov i alla fall i sängen bredvid mig inatt och hon var framme och gosade med mig i morse men hon gör fortfarande många lugnande signaler. Idag har jag inplanerat en promenad med Ina ihop med Sara och henens vovve/vovvar, får se hur det går...ska ta med mig en stor påse korv och klickern så får vi börja om från början.
Jag har också behandlat Max ibland på ett sätt jag ångrat i efterhand. Ingen är perfekt och tålamodet går till en viss gräns. Sen agerar man instinktivt i vissa situationer och det kan vara svårt att kommer ifrån. Jag tror det kommer lösa sig med tiden. Stor kram ifrån oss.
Ibland går handlingarna förre förnuftet det är inte mycket att göra åt än att försöka att inte göra det igen. Ingen är perfekt och jag har också gjort saker jag ångrar. Försök att inte grubbla på det för mycket.
Kram!
Ibland går handlingarna förre förnuftet det är inte mycket att göra åt än att försöka att inte göra det igen. Ingen är perfekt och jag har också gjort saker jag ångrar. Försök att inte grubbla på det för mycket.
Kram!
Det är just att du kan reflektera över vad som hände, vad du gjorde och vad det hade för effekt som gör dig till en bra hundägare. Alla gör misstag, men alla reflekterar inte över dem och lär sig något av dem.
Skaka på dig som en hund och på't igen. :)
om det är till någon tröst(vilket det nog inte är eftersom man såklartvill vara "den perfekta"hundägaren)så skulle nog de flesta gjort som du!!man blir ju som sagt både rädd, förbannad..o ledsen när sådant händer och man handlar ju rent instinkivt...iallafall så tror jag att jag skulle gjort lika..:(tror dock att Ina kommer över detta snabbare än du tror om bara DU gör det!!!många kramar från borlänge:)
Säger som alla andra...ibland gör man, agerar man,säger saker som man ångrar i samma ögonblick det händer! Men just såsom Linnea skriver så reflekterar du över det du gjort och det visar ju vad du egntligen står för! Vi håller på dig hjärtat, det kommer lösa sig med all säkerhet!
Massor av kramisar från mig och pälsbollarna!
Hei!Måtte bare inn her og kikke litt. Ble litt lei meg på dine vegne, er jo ikke akkurat noe "drømmesituasjon" akkurat å havne oppi. Som alle andre her er jeg enig i at du virker som en svært reflektert og dyktig hundeeier. Dette er en svært vanskelig situasjon å skulle komme opp i, og man agerer selvsagt deretter.. Nå kjenner jeg ikke Ina så godt, men hva ellers mener du at du skulle eller burde gjort?
Jeg er faktisk av den oppfatning at du handlet rett-jeg hadde gjort det samme- om jeg ikke hadde hatt et totalt nervevrak av en hund! Som Lotta sier skaker nok Ina dette av seg MYE snabbere enn deg-og det viktigste av alt:hun lærer seg at hun ikke kommer noen vei med å morre eller gå i forsvar. Har man rette typ hund kan nemlig akkurat det bli farlig. Men som sagt; du kjenner henne best.Og grunnen til at en hund truer/går i forsvar kan være alt fra dominant aggresjon, frykt aggressjon, aggresjon pga jakt og byttedrift, territoriale forhold etc,-en hund gjør det ganske enkelt ikke alltid fordi den er redd!(Som mange hundeeiere virker tro, syns jeg..) Uansett håper jeg du legger det bak deg-ansvarsfull og reflektert er du iallefall!
Ha en fin dag med vovvene dine!;) Kram!
Med risk för att framstå som en elaking, så tycker jag faktiskt att du gjorde rätt. Jag hade gjort likadant även om jag hade fått tänka efter. Ett beteende som inte är accepterat kan inte gå opasserat förbi. Jag tror du mår sämre än Ina. Att hon inte tittar på dig tolkar jag mer som att hon är undergiven (vilket jag skulle passaa på att utnyttja) än att hon är sårad. Din ångest ligger nog mer i dina egna känslor att du själv tycker att du har gjort fel. Mitt råd är att du drar ett streck över det som hände så du inte bär med dig dåligt samvete så du börjar hantera Ina annorlunda än tidigare och fjäskar för henne för din egen skull. Jag tror inte att händelsen har satt några negativa spår hos Ina, däremot tror jag att hon kan bli förvirrad och osäker om du uppträder förlåtande mot henne (det var inte du som gjorde fel, det var hon) efteråt vilket i så fall kan leda till en sämre relation. Även om du nu själv hade valt att göra annorlunda så kan du inte ändra på det nu. Fundera istället över hur du gör för att det ska bli bäst framöver.
Så jag tycker att du ska stå på dig och inte fjäska för henne, låt henne komma till dig istället.
Jag lade ner Sacco i backen häromdagen när han försökte dra efter en katt. Ett beteende som jag inte accepterar. Det är ytterst sällan det händer att jag gör det, men går han över gränsen för vad som är ett accepterat beteende så åker han i backen. Precis som Ina undvek han sedan min blick och var låg. Det räckte med att jag tittade på honom så blev han undvikande och höl sig resten av promenaden hem precis bakom mina ben (normalt sett går han först eller spring runt efter behag om han inte är kopplad). Inte en chans att han ens tittade på nästa katt vi passerade. Jag har därefter behandlat honom som vanligt och jag upplever snarare att vår relation blir bättre efter en sån här incident då han uppenbarligen behövde bli påminnd om vilka regler som gäller.
Alla måste som sagt handla efter sin egen tro och sitt eget hjärta för att det skall bli lyckat. För att lyckas måste man utstråla säkerhet och det kan vara svårt om man gör något för att någon annan säger att man skall göra på ett visst sätt. Men jag tycker som sagt att du gjorde rätt. Så stå på dig!
Hej!
Jag tycker inte du ska ha dåligt samvete. Jag kanske också framstår som en dålig hundägare när jag säger detta men jag tycker inte man ska tillåta ett sådant beteende från sin hund. Du måste ju visa att det är du som är ledare annars förstår ju inte hunden att den gjort fel. Tänk om det varit ett barn hon rusat på.
Massor med kramar från Cavvetjejernas matte som just nu ägnar sig åt ormtjusning och gos med söta valpen Bessi
Vi blev lärda att man skulle göra så på valpkursen vi gick på för länge sen.. Doris har provat vid några tillfällen att försöka ta över "ledarrollen" när hon var yngre och vi fick till oss att det var så man skulle hantera det. Och det har funkat klockrent.. Vi behövde bara göra det när hon var mindre men aldrig mer igen för det problemet. Visst kände man sig väldigt elak och dum men det hjälpte ju. Dom få gångerna man fick göra det offrar jag för den tillgivna hund vi har idag. Jag vill inte ha en hund som morrar och visar tänderna för mig. Vad händer nästa gång då...hon kanske biter mig!!
Så jag kanske också låter elak och hård. Jag tycker också du gjorde rätt..
Ha en trevlig dag
Kramisar
Man agerar som man agerar. Man är som man är, det finns inte mycket som man kan göra. Tycker inte att du ska skämmas!
Kramizar,
//C&L:-)
Med risk för att få alla emot mig kan jag bara säga att du gjorde helt rätt.
Jag skulle ha gjort exakt lika i ditt läge.
Vi gick igenom ungefär samma sak med molle igår , fast han jagade inte nån hund , med dock en Igelkott!!
Som blev livrädd, då jag har med mig Molle precis överallt får han ABSOLUT inte bete sig så utan måste lyssna på det jag säger..
Efter Många tillsgälser for han upp och på "kotten" igen . då får Husse tag i Molle och lägger ner honom på rygg, vilket JAG tycker var helt rätt , molle ligger kvar i ca 30 sekunder , husse går tillbaka och klappar och berömer ..
Problemet löst !!!
Molle lysnar nu när vi går ut , rusar inte längre fram utan ligger och tittar på " kotten"
Jag tycker då att han blev ner lagd helt rätt i tiden ..
Det som är viktigt är ju det som kommer efteråt..
Belöna det som är rätt ..
Må nu inte dåligt av det som hände , För Ina har nog redan glömt att du la ner henne, men inte att man inte fick jaga vovven..
Kram Pernilla
vi tycker du gjorde rätt, man kan inte ha en hund som visar sånt beteende mot matte då måste matte tyvärr visa vem det är som bestämmer, även om du handlade instinktivt så ska du inte ha dåligt samvete, du är världens bästa hundägare o är så snäll, go o duktig med dina hundar, aktiverar dom, rehabiliterar dom o lika klart är det att du ska uppfostra dom så ni kan ha en bra relation o fungera med andra djur o människor.
Var nöjd nu med att hon visar dig mer uppmärksamhet, det är inte för att hon är rädd för dig utan snarare för att hon har mer respekt för dig o det är en helt annan sak.
massa kramar o slafspussar från gossarna
Hej!
Var bara så nyfiken på vad som hände på den här bloggen! Råkade se din kommentar hos Sacco och nu har jag läst ditt inlägg här ovan. Jag håller fullständigt med bl a Saccos, Malte och Snokens och Molles mattar: du gjorde helt rätt! Du behöver absolut inte ha något dåligt samvete! Gå vidare bara! Du verkar vara en utmärkt hundägare som tar sitt ansvar, tycker jag!
Visst gör man ibland helt galna saker som hundägare!!
Allt som oftast bottnar det i att det man gör tror man ska avhjälpa. Frågan du kan ställa dig är: Vad vinnar du på att lägga ned hunden? Kan du kanske göra agera annorlunda om det uppstår igen?
Om man inte har några andra verktyg att "ta till" så blir det tyvärr oftast så att man lägger ned hunden.
Efter ha påbörjat etologiutbildningen för Lars Fält har jag redan börjat inse hur lite jag kan om hund! Och vad vi människor envisas med att trycka ned eller försöka dominera våra hundar till att lyda oss...
Vilket inte fungerar. Men jag förstår dig att du just i den situationen som uppkom, gjorde som du gjorde. Men jag tror inte för ett ögonblick att Ina helt oprovocerat jagade hunden! Hundar gör inget helt oprovocerat, det är vi som inte hinner uppfatta vad som händer, det skulle mycket väl kunnat vara den andra hunden som är "skyldig" till att Ina jagade henne. Ina kanske bara gjorde det som var rätt i hennes hundhuvud. Något man som hundägare kanske ska tänka lite på, det kan ju vara så att vi bestraffar hunden för något som den inte alls kan förstå varför den får ett straff?
Risken blir ju då uppenbar att det kan bli tråkigheter i relationen mellan hunden och föraren, eller hur?
Men självklart kan ju inte Ina få jaga ihjäl en annan hund och att bryta henne i den jakten var du tvungen att göra!
Men undvik att lägga ned henne, ingen hund i världen förstår sig på den handlingen från oss människor. Det är en stor och tragisk myt att hundar lägger ned varandra till höger och vänster för att visa dominans och ledarskap.
Det är hunden själv som väljer att lägga sig ned för en annan hund, och det behöver inte alltid heller behöva att det är underkastelse som visas.
Så alla kanske förstår hur konstiga vi människor ter sig i hundens ögon.
Detta är ur ett etologiskt och biologiskt perspektiv, vilket ju borde vara det riktiga, så lägg inte ned era hundar! Det skapar på sikt en väldigt dålig relation i onödan.
Usch vad jag låter bossig här... men jag blir så himla ledsen av alla kommentarer att det är ok att lägga ned hundar och att man fått lära sig det på kurs gör mig beklämd.
Jag inser att vi som använder oss av positiva och etologiskt, biologiskt riktiga träningsmetoder har väldigt mycket att göra i framtiden för att vända folks allmänna attityd gentemot sina hundar.
En gång i tiden behövde helt uppenbarligen vi människor något att bemästra, styra över och dominera över, hunden blev ett lämpligt "offer" för vår lust att härska över något.
Ses idag ofta tyvärr, hundar som hålls i mycket hårda band med en dominerande förare som vill att hunden ska lyda och visa sig undergiven för att tillfredställa förarens egna behov!
Usch..
Men att man ibland tar tag i sin hund för att hindra den från att bita ihjäl grannens katt/hund eller att man råkar vråla på den när den håller på att bli överkörd etc.. det är något man inte kan rå för självklart.
Men tänk till vad tusan som vinns med att lägga ned sin hund? Vilket behov blir tillfredställt? Ditt eller hundens?
Vi ses imorgon!
Kicki
