Upp som en sol, ner som en pannkaka....


Varning för ett riktigt rörigt gnällinlägg men jag behöver bara skriva av mig lite, förstår om folk inte får ut ett smack av att läsa det ;)

Efter gårdagens ganska lyckade träning med Ina var jag rätt pepp på att träna idag när jag skulle träna med Jeanette på hundungdom. Tyvärr borde jag ha lyssnat på min kropp som helt enkelt fortfarande är slutkörd efter förkylningen som ännu inte släppt helt. Uppvärmningen av Ina gick bra, hon kändes skapligt lugn och samlad men sen gick det utför, eller ja... Ina gjorde nog sitt efter bästa förmåga men matte var en enda stor röra... Min fina träningsplan jag hade i huvudet ang position i ff (Ina tränger/går för långt fram) gick år fanders nästintill direkt vi skulle börja träna då jag kände att inget stämde och jag lyckades inte förmedla vare sig till Ina eller till Jeanette riktigt hur jag hade tänkte mig det hela, det ihop med min egen trötthet gjorde att det bara blev pannkaka där jag inte kunde ta in någonting alls. Vad jag lärde mig av dagen..... ge fan i och träna när du är helt slutkörd...  Blir bara lite less för jag tyckte verkligen jag hade planerat vad jag skulle göra eftersom tanken vara att göra på samma sätt som vi tränat inomhus för att Ina skulle känna igen det men så fort störningarna blir större så skiter det sig, funderar på om det inte är jag som är mest störd av miljön och inte Ina.... 

Nåja, får ta nya tag när oken infinner sig och kanske inse att jag får ändra taktik men samtidigt måste jag hitta ett sätt jag själv behärskar och kan ta in, annars kommer jag bara göra Ina ännu mer förvirrad. Jag tror problemet med mig är att jag är lite rädd att börja jobba med detaljer eftersom jag är rädd att tappa Inas attityd som hon iallafall visar när vi tränar helt ensamma, då är hon oftast superhärlig med ett sug i blicken och blir det för mycket pillträning är jag rädd att tappa det.... Är svårt att förklara men det tog mig väldigt lång tid att få Ina trygg i att gå med ihållande ögonkontakt och jag la ner otroligt mycker träning på ren attityd när vi började träna in fot, troligtvis därför som hon nu är för speedad men jag är ändå rädd att tappa det om kraven blir för höga pga att vi ska fokusera på små små delar. Kanske låter jättedumt men för Ina var inte ögonkontakt något självklart i början (hon tyckte det var otäckt!) och jag har jobbat oerhört hårt för att bara få henne att vilja titta på mig och nu känns det som att vi står på ruta ett igen och måste börja om med hela fotträningen...

Nä, det här blev världens mest svamliga inlägg men just nu känns det mest som en gröt i hela huvudet.... Nu ska jag dricka en kopp kaffe, pilla i mig ett par panodil och sen väntar nog ett varmt bad innan jag kollapsar så jag orkar upp till jobbet imorgon....Zzzzzz...

Kommentarer
Postat av: Jeanette, Sly & Enya

Hej igen, tog inte illa upp alls:) Det VIKTIGA att du känner att du gör saker som känns vettiga & rätt för dig i träningen! Sorry, om jag "rörde" till det för dig;)...meningen var att förenkla:)Kör på DITT sätt! STOR KRAM ifrån oss

2010-03-21 @ 19:38:34
URL: http://www.starsweepers.se
Postat av: Åsa

Efter en natt sömn så känns det säkert bättre, ni är ju jätteduktiga och man får misslyckas emellanåt ;)

Postat av: linnea

jag tror inte du behöver börja om! du behöver piggna till :) Ina har ju blivit JÄTTELUGN!! hade sällskap av en kompis i tisdags. Ina skällde två sek sen var det bra o hon promenerade på lugnt o fint. tänk på vad du har gjort bra istället för hur det borde vara. viktigast är väl endå att hon är pigg o glad och mår bra och kan slappna av, inte att hon går perfekt :)

2010-03-22 @ 12:17:10
URL: http://willspirit.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0