Timsevimse

Under den tid jag haft Tim är det ganska många som ifrågasatt mitt val av hund och hur jag är/tränar, att jag är för stressig för en vallhundsras, att jag har för stora krav på honom,att jag är för otydlig osv. Flertalet gånger när jag gått kurs har folk  som tittat på kommit fram och sagt att det där är minsann inte det lättaste att hantera, eller vad ska lilla du med en så stor hund till. Det mesta har jag skakat av mig men ibland kan jag inte låta bli att faktiskt bli ledsen. Jag vet att jag ställer höga krav på mig själv och min hundträning men det har inte med mitt rasval att göra, det kommer inte ändras om jag skaffar mig en söt liten trasselsudd istället.

Det här är min andra hund, den första jag haft från valp och visst har det blivit lite tokigt ibland, jag har lyssnat aldeles för mycket på alla andra utan att själv sålla och bilda mig min egen uppfattning om hur jag ser på hundträning, vad jag har för krav etc Men nu när jag själv börjat bli mer nogräknad med vad jag vill lyssna på och vilka råd jag vill ta till mig så så blir jag desto mer ifrågasatt av en del, det är inte helt lätt att vara hundmänniska ibland...

Trots allt så är jag ändå oerhört nöjd med min hund, jag uppskattar hans vallegenskaper, hans snabbhet, lätthet och kvicktänkthet även om det ibland kan kännas övermäktigt att hinna med. Jag kommer alltid att ha höga ambitioner, även om de inte alltid kommer att lyckas. Det handlar inte om att jag är missnöjd med min hund eller mitt rasval, det handlar om att jag vill lära mig så mycket mer och att jag inte vill nöja mig med det lilla. Men snälla sluta slå undan benen på mig utan ta mig för den jag är, en lättstressad toka som ibland är rädd för att misslyckas men som älskar sin vita gummiboll över allt annat och som alltid kommer vara svag för olika vall och herdehundar.