Så nära döden... har aldrig varit så rädd i hela mitt liv....
Jag kan inte riktigt fatta att jag sitter och bloggar just nu, kanske är det någon form av terapi för min egen del... Idag var jag otroligt nära att förlora min älskade Tim och kanske även mig själv... tack och lov hade vi änglavakt men chocken har inte lagt sig och tårarna rullar ner när jag försöker bearbeta vad som hänt, händerna darrar och hela jag frossar...
Tim höll på att drunkna idag då han skulle dricka vatten ur ett ställde där bla dagvatten rinner ut.. han har busat i det vattenbrynet massor av gånger men idag höll det på att sluta i katastrof! Tim trillade i när han skulle dricka och pga all snösmältning var vattnet så strömt så Tim åkte iväg och fastnade vid en massa bråte och drogs ner under vattenytan och fastnade... allt gick så snabbt och när jag väl insåg vad som hänt handlade jag i panik och kastade mig i med kläderna på och insåg att vattnet var så djupt att jag inte bottnade... fick efter lite paniskt grävande fatt i Tim under vattnet och drog upp honom till ytan... då fick strömmen tag i oss och drog iväg oss in i en tunnel som går under vägen... då tappade jag taget om Tim och min enda tanke var att ta mig ut på andra sidan, var livrädd att både jag och Tim skulle fastna i bråten i tunneln där det knappt fanns någon luft så jag slog mig fram och försökte bana väg och andas genom kallsuparna och kom tillslut ut på andra sidan tunneln... Hade då tappat känseln i fötter och armar och såg inte till Tim först, var skräckslagen då jag insåg att jag inte orkade hjälpa Tim mer utan min enda tanke var att jag var tvungen att ta mig upp. Tack och lov såh jag att Tim kom ut straxt efter mig i tunneln och jag lyckades kravla mig upp med Tim straxt bredvid mig... Ina kom farande då hon stått och mer eller mindre skrikit vid strandkanten under hela tumultet... Efter lite återhämtning insåg jag att mobilen dött av badet och både jag och Tim var nedkylda så jag drog av mig en del av de blöta kläderna och sen släpade vi oss hem... Tack och lov var vi inte så långt hemifrån och vi kom hem någorlunda välhållna om än nedkylda och chockade.
Ett rörigt inlägg men på något sätt skönt att skriva av sig... Var rädd om era hundar där ute och er själva, en olycka händer så lätt och jag var idag helt säker på att Tim skulle dö (och kanske även jag själv)... den tacksamhet jag känner för att både Tim och jag klarade oss välhållna är obeskrivlig... för oss har uttrycket ”en nära döden upplevelse” fått en helt ny innebörd....
Fullt ös medvetslös....
... Det är Ina i ett nötskal det!!! Träffade Linnea och Frida för lite träning idag där jag hade tänkt fokusera på att få Ina att sitta rakt och snyggt i utgångsposition... Om det gick bra... Näpp!!! Eftersom jag försöker belöna henne relativt lugnt då det ju kräver koncentration att sitta med fokus på matte (kör med klicker=godis) så blir det inte så roligt enligt Ina som hellre roar sig med att springa i snön, sno apporter, leka med upphittade trasor mm. Tyvärr drog Ina även fram till Ronja som såklart svarade upp då hon blev trängd... Ina backade undan så fort jag hann ifatt henne och sen gjorde hon lugnande signaler istället men det är ändock absolut inte ok att springa till en annan hund! Känns lite som vi står och stampar just nu jag och Ina, har jättesvårt att få till en bra position utomhus där det finns störningar och få till en lagom belöningsnivå utan att vare sig tappa Inas fokus eller dra igång henne för mycket. Var lite det här jag var rädd för nu när jag inte belönar enbart attityd utan vill få in lite precision också....
Nåja.... om jag ska se dom positiva sakerna så gjorte Ina två mycket fina ställanden under gång och hon gjorde även ett par gripande av apporten utan tugg (sen att hon drog diverse ärevarv med apporten är tyvärr en annan historia...) Det märks att jag inte är riktigt förberedd att hantera Inas väldigt fartfyllda energi, allt hon gör går i full fart och det är ofta jag inte hinner med eller vet hur jag ska lotsa henne rätt så att energin läggs på rätt saker. Tålamod är inte Inas starka sida och det ihop med att hon lätt roar sig själv utan matte ger en del gråa hår imellanåt.... Hur blir jag roligare än att pringa fullt ös medvetslös med en väldigt fint upphittad pinne/trasa/jordkocka etc???? Till råga på allt är det snart dags för lydnadskurs... jag säger då det, vi kommer bli klassens svarta får ;)... om inte annat kanske det blir en utmaning för instrutörerna.
Trots allt är Ina väldigt rolig att jobba med just eftersom hon är så otroligt full av driv och har en enorm arbetglädje och lust, men ibland kan jag inte låta bli att känna att jag hämmar henne med min okunskap i att träna henne på rätt sätt. Vi hamnar i en hel del onödiga konflikter just eftersom Ina lätt tar egna ibland oönskade initiativ om hon tycker att det inte händer tillräckligt mycket. Får kanske inse att jag får träna henne kopplad ett tag framöver så hon inte kan hitta på egna initiativ men samtidigt blir det väldigt svårt att träna eftersom jag inte kan träna saker på avståd (ex ställande/inkallning) om jag ska hålla i kopplet och jag tycker bara jag trassslar in mig när jag ska hålla reda på både klicker, godis, koppel, leksak, Ina och mig själv.... Nåja, vi får ta en dag i taget så får vi se vart vi hamnar tillslut... någon stans på vägen kanske vi får till det bara vi inte hamnar allt för långt i diket.
Bilderna nedan på Ina är tagna av Linnea Björk Timm som lyckades fånga dagesn träningspass på bild ;)
Sitta rakt och fint är inte våran melodi...
Weeehee jag hittade en trasa...hejdå matte!!!!
Taggad Ina i fritt följ....
Weeheee jag snodde en apport.... hoppeliskutt!
Jaha... skulle jag sitta still med apporten....
Tack, tack... släpp....
En av dom få saker vi är bra på.... KAMPA!!!!!!
Vårt träningssällskap för dagen, här freestylande Linnnea och Zumi....
Ronja tränar fasthållande av apporten
Nu till något helt annat... Igår var det dags för simning med Tim igen, var ju två veckor sedan vi var där och sedan Tim började med sitt dietfoder så jag var lite nyfiken på hans vikt. Det visade sig att Tim tappar hela 2,8 kg så det var mer än jag räknat med. Talade med rehabpersonal Sussi som kände igeonm Tim och tyckte det var ok men vi får passa så att han inte går ner allt för fort nu så att han tappar i muskelmassa. Sussi satte en gräns vid att om Tim tappar mer än ca 0,8 kg till nästa vecka så ska vi öka hans fodergiva med 20g, han ska ju fortfarande tappa lite mer men det ska ju ske under kontrollerade former. Tyvärr är jag lite orolig eftersom Tim lätt tappar muskler och inte fett/hull vilket ju är det vi vill komma åt. Nåja, Tim fick iallafall simma 4+4+3 minuter och simmade fint med bra rörelser och han kändes mjuk efteråt så det var skönt. Vi fick inbokat en simtid nästa vecka med, känns extra viktigt att Tim får simma nu medan han ska bantas så att musklerna jobbas igenom och han får behålla den muskelmassa han har.
Mattes badanka ;)
Nåja.... om jag ska se dom positiva sakerna så gjorte Ina två mycket fina ställanden under gång och hon gjorde även ett par gripande av apporten utan tugg (sen att hon drog diverse ärevarv med apporten är tyvärr en annan historia...) Det märks att jag inte är riktigt förberedd att hantera Inas väldigt fartfyllda energi, allt hon gör går i full fart och det är ofta jag inte hinner med eller vet hur jag ska lotsa henne rätt så att energin läggs på rätt saker. Tålamod är inte Inas starka sida och det ihop med att hon lätt roar sig själv utan matte ger en del gråa hår imellanåt.... Hur blir jag roligare än att pringa fullt ös medvetslös med en väldigt fint upphittad pinne/trasa/jordkocka etc???? Till råga på allt är det snart dags för lydnadskurs... jag säger då det, vi kommer bli klassens svarta får ;)... om inte annat kanske det blir en utmaning för instrutörerna.
Trots allt är Ina väldigt rolig att jobba med just eftersom hon är så otroligt full av driv och har en enorm arbetglädje och lust, men ibland kan jag inte låta bli att känna att jag hämmar henne med min okunskap i att träna henne på rätt sätt. Vi hamnar i en hel del onödiga konflikter just eftersom Ina lätt tar egna ibland oönskade initiativ om hon tycker att det inte händer tillräckligt mycket. Får kanske inse att jag får träna henne kopplad ett tag framöver så hon inte kan hitta på egna initiativ men samtidigt blir det väldigt svårt att träna eftersom jag inte kan träna saker på avståd (ex ställande/inkallning) om jag ska hålla i kopplet och jag tycker bara jag trassslar in mig när jag ska hålla reda på både klicker, godis, koppel, leksak, Ina och mig själv.... Nåja, vi får ta en dag i taget så får vi se vart vi hamnar tillslut... någon stans på vägen kanske vi får till det bara vi inte hamnar allt för långt i diket.
Bilderna nedan på Ina är tagna av Linnea Björk Timm som lyckades fånga dagesn träningspass på bild ;)
Sitta rakt och fint är inte våran melodi...
Weeehee jag hittade en trasa...hejdå matte!!!!
Taggad Ina i fritt följ....
Weeheee jag snodde en apport.... hoppeliskutt!
Jaha... skulle jag sitta still med apporten....
Tack, tack... släpp....
En av dom få saker vi är bra på.... KAMPA!!!!!!
Vårt träningssällskap för dagen, här freestylande Linnnea och Zumi....
Ronja tränar fasthållande av apporten
Nu till något helt annat... Igår var det dags för simning med Tim igen, var ju två veckor sedan vi var där och sedan Tim började med sitt dietfoder så jag var lite nyfiken på hans vikt. Det visade sig att Tim tappar hela 2,8 kg så det var mer än jag räknat med. Talade med rehabpersonal Sussi som kände igeonm Tim och tyckte det var ok men vi får passa så att han inte går ner allt för fort nu så att han tappar i muskelmassa. Sussi satte en gräns vid att om Tim tappar mer än ca 0,8 kg till nästa vecka så ska vi öka hans fodergiva med 20g, han ska ju fortfarande tappa lite mer men det ska ju ske under kontrollerade former. Tyvärr är jag lite orolig eftersom Tim lätt tappar muskler och inte fett/hull vilket ju är det vi vill komma åt. Nåja, Tim fick iallafall simma 4+4+3 minuter och simmade fint med bra rörelser och han kändes mjuk efteråt så det var skönt. Vi fick inbokat en simtid nästa vecka med, känns extra viktigt att Tim får simma nu medan han ska bantas så att musklerna jobbas igenom och han får behålla den muskelmassa han har.
Mattes badanka ;)
Grattis Timse på fördelsedagen!
Idag fyller min älskade Tim 5 år! Är så otroligt tacksam över den tid vi fått ihop hittils och hoppas på många år framöver ännu. Den hunden har gett mig så otroligt många fina och roliga minnen, glada skratt och även en hel del gråa hår ;) Grattis ännu en gång min älskade Timsetuss, tack för att du finns och förgyller mitt liv dagligen. Utan dig vore jag nog inte ens värd att kalla mig hundmänniska, du har lärt mig så otroligt mycket under dessa år ihop och gör forfarande.
Älskade Timsevimse!
Älskade Timsevimse!
Upp som en sol, ner som en pannkaka....
Varning för ett riktigt rörigt gnällinlägg men jag behöver bara skriva av mig lite, förstår om folk inte får ut ett smack av att läsa det ;)
Efter gårdagens ganska lyckade träning med Ina var jag rätt pepp på att träna idag när jag skulle träna med Jeanette på hundungdom. Tyvärr borde jag ha lyssnat på min kropp som helt enkelt fortfarande är slutkörd efter förkylningen som ännu inte släppt helt. Uppvärmningen av Ina gick bra, hon kändes skapligt lugn och samlad men sen gick det utför, eller ja... Ina gjorde nog sitt efter bästa förmåga men matte var en enda stor röra... Min fina träningsplan jag hade i huvudet ang position i ff (Ina tränger/går för långt fram) gick år fanders nästintill direkt vi skulle börja träna då jag kände att inget stämde och jag lyckades inte förmedla vare sig till Ina eller till Jeanette riktigt hur jag hade tänkte mig det hela, det ihop med min egen trötthet gjorde att det bara blev pannkaka där jag inte kunde ta in någonting alls. Vad jag lärde mig av dagen..... ge fan i och träna när du är helt slutkörd... Blir bara lite less för jag tyckte verkligen jag hade planerat vad jag skulle göra eftersom tanken vara att göra på samma sätt som vi tränat inomhus för att Ina skulle känna igen det men så fort störningarna blir större så skiter det sig, funderar på om det inte är jag som är mest störd av miljön och inte Ina....
Nåja, får ta nya tag när oken infinner sig och kanske inse att jag får ändra taktik men samtidigt måste jag hitta ett sätt jag själv behärskar och kan ta in, annars kommer jag bara göra Ina ännu mer förvirrad. Jag tror problemet med mig är att jag är lite rädd att börja jobba med detaljer eftersom jag är rädd att tappa Inas attityd som hon iallafall visar när vi tränar helt ensamma, då är hon oftast superhärlig med ett sug i blicken och blir det för mycket pillträning är jag rädd att tappa det.... Är svårt att förklara men det tog mig väldigt lång tid att få Ina trygg i att gå med ihållande ögonkontakt och jag la ner otroligt mycker träning på ren attityd när vi började träna in fot, troligtvis därför som hon nu är för speedad men jag är ändå rädd att tappa det om kraven blir för höga pga att vi ska fokusera på små små delar. Kanske låter jättedumt men för Ina var inte ögonkontakt något självklart i början (hon tyckte det var otäckt!) och jag har jobbat oerhört hårt för att bara få henne att vilja titta på mig och nu känns det som att vi står på ruta ett igen och måste börja om med hela fotträningen...
Nä, det här blev världens mest svamliga inlägg men just nu känns det mest som en gröt i hela huvudet.... Nu ska jag dricka en kopp kaffe, pilla i mig ett par panodil och sen väntar nog ett varmt bad innan jag kollapsar så jag orkar upp till jobbet imorgon....Zzzzzz...
Äntligen på gång igen...
Har varit lite av en ofrivillig bloggpaus då jag blev rejält förkyld nu i veckan och bitvis varit sängliggandes, helt orkeslös med huvudvärk, frossa och snuva men nu äntligen börjar det släppa lite. Jag är fortfarande mör och blir lätt trött och näsan är täppt men jag står på benen och börjar så smått få lite energi tillbaka. Nu får det banne mig räcka med förkylningar för min del, annars blir jag tokig! Hundarna har således nästan vilat en vecka och höll på att förgås av tristess men igår fick dom faktiskt komma ut för lite aktivitet då det blev enskild träning först med Ina ihop med Anna F, Linnea och Frida och sen lite senare lätt träning med Tim ihop med Jeanette.
Med Ina höll vi tilll på vallas parkering där det är ganska trångt men äntligen barmark med grusunderlag, tycker Ina skötte sig riktigt bra med tanke på att hon haft några riktigt tråkiga dagar när jag var sjuk och var full av energi. Hon har ju inte sett vare sig Ronja eller Zumi (Frida och Linneas hundar) på rätt länge och även Annas hundar är ju ganska nya för Ina men förutom lite allmännt frustrationsskällande pga att hon var lite för energisk så hade hon bitvis jättebra fokus på mig och verkade inte bry sig så mycket om de andra hundarna trots att det var tight. Blev träning av fritt följ/linförighet, ställanden samt gripande av apporten med varierat resultat.
Ina fick göra en kort platsliggning där hon för första gången låg brevid en annan hund (Annas gammeltik Lina) och även om Ina har myror i brallan och tyvärr reste sig upp en gång då jag inte hann med pga att det kom barn i närheten så valde Ina att gå till mig och inte mot Lina eller någon annan så det känns iallafall skönt. Aldrig roligt att dom inte klarar av att ligga men hellre att hon kommer till mig än hittar på andra saker, alternativt drar till någon hund. Vi fick även hjälp av Frida som tålmodigt agerade "domare" och kikade på Inas tänder, det blev några försök innan Ina satt stilla, lugnt och utan minsta skall men kanonbra träning då vi bara gjorde om tills det blev bra. Fick ännu en gång bekräftat att Ina egentligen skiter i att folk pillar i munnen på henne utan det är just att folk kommer inom hennes "privata zon" som hon finner jobbigt men förstår hon bara vad som väntas av henne tror jag det kommer att gå bra. Har börjat lägga ord på det hela för att förbereda Ina inför den specifika situationen.
Fotona nedan från träningen är alla tagna av Linnea Björk Timm
Fotografens vovve, fina Zumi
Apporteringsträning, Frida lånar min apport till sin Ronja, lite stor men det funkar :)
Annas härliga "gammeltik" Lina
Ina full av förväntan
Fritt följ
Tandvisningsträning....hej på dig....
...titta vilka fina tänder......
färdig nu?, färdig nu?, färdig nu?.....Jäkla matte och det där med haka i backe ser Ina ser ut att tänka....
På em blev det sen en kort träning för mig och Tim ihop med Jeanette, Tim fick lite dirigeringsapportering med dummies men var så speedad så det gick lite sådär men vad kan man vänta när hunden vilar i flera dagar, viljan var det inget fel på. Blev även gripande av metallen och lite ställandeträning som gick riktigt bra samt som avslutning ett par rutskick med target där Tim mest såg ut som en brunprickig herde efteråt ;)
Tim njuter i snön eftre sitt träningspass
Jeanette och Enya tränar rutan
Med Ina höll vi tilll på vallas parkering där det är ganska trångt men äntligen barmark med grusunderlag, tycker Ina skötte sig riktigt bra med tanke på att hon haft några riktigt tråkiga dagar när jag var sjuk och var full av energi. Hon har ju inte sett vare sig Ronja eller Zumi (Frida och Linneas hundar) på rätt länge och även Annas hundar är ju ganska nya för Ina men förutom lite allmännt frustrationsskällande pga att hon var lite för energisk så hade hon bitvis jättebra fokus på mig och verkade inte bry sig så mycket om de andra hundarna trots att det var tight. Blev träning av fritt följ/linförighet, ställanden samt gripande av apporten med varierat resultat.
Ina fick göra en kort platsliggning där hon för första gången låg brevid en annan hund (Annas gammeltik Lina) och även om Ina har myror i brallan och tyvärr reste sig upp en gång då jag inte hann med pga att det kom barn i närheten så valde Ina att gå till mig och inte mot Lina eller någon annan så det känns iallafall skönt. Aldrig roligt att dom inte klarar av att ligga men hellre att hon kommer till mig än hittar på andra saker, alternativt drar till någon hund. Vi fick även hjälp av Frida som tålmodigt agerade "domare" och kikade på Inas tänder, det blev några försök innan Ina satt stilla, lugnt och utan minsta skall men kanonbra träning då vi bara gjorde om tills det blev bra. Fick ännu en gång bekräftat att Ina egentligen skiter i att folk pillar i munnen på henne utan det är just att folk kommer inom hennes "privata zon" som hon finner jobbigt men förstår hon bara vad som väntas av henne tror jag det kommer att gå bra. Har börjat lägga ord på det hela för att förbereda Ina inför den specifika situationen.
Fotona nedan från träningen är alla tagna av Linnea Björk Timm
Fotografens vovve, fina Zumi
Apporteringsträning, Frida lånar min apport till sin Ronja, lite stor men det funkar :)
Annas härliga "gammeltik" Lina
Ina full av förväntan
Fritt följ
Tandvisningsträning....hej på dig....
...titta vilka fina tänder......
färdig nu?, färdig nu?, färdig nu?.....Jäkla matte och det där med haka i backe ser Ina ser ut att tänka....
På em blev det sen en kort träning för mig och Tim ihop med Jeanette, Tim fick lite dirigeringsapportering med dummies men var så speedad så det gick lite sådär men vad kan man vänta när hunden vilar i flera dagar, viljan var det inget fel på. Blev även gripande av metallen och lite ställandeträning som gick riktigt bra samt som avslutning ett par rutskick med target där Tim mest såg ut som en brunprickig herde efteråt ;)
Tim njuter i snön eftre sitt träningspass
Jeanette och Enya tränar rutan
Härlig kvällsträning...
Idag tog jag med mig Ina till valla för lite kvällsträning ihop med Anna F och hennes tollartjejer. Ina började såklart med att skälla ut Anna i bara farten men efter det fick fick hon hälsa och kolla tänder utan större problem förutom att Ina skulle upp och klättra lite i famnen på henne men hellre det med tanke på att jag vill stärka henne bland folk. Annars blev det mest fokus på ställande samt linförighet/fritt följ för våran del.
I början var Ina lite berörd av omgivningen men jag tycker hon släppte det ganska fort och sen gick hon riktigt bra bitvis med ett härligt fokus trots att det kom förbi hundar och folk samt att Anna imellanåt bytte hund. Var jätteglad att hon inte skällde eller drog mot de folk som kom i närheten av oss trots att det började skymma mot slutet, känns som att hon alltmer väljer mig och börjar få lite bättre fokus mot att prestera och inte bara belöningsfokus. Dock märks det tydligt att hon känner av om jag blir det minsta spänd, tveksam eller fokuserar på omgivningen för då är hon direkt där och ska kolla vad det är på gång. Gäller att ha tungan rätt i mun, behålla lugn och försöka få mer och mer fokus på oss och mindre på allt runtomkring.
Allt som allt var det ett av våra bättre pass på sistone både attitydmässigt men även rent tekniskt med några riktigt bra positioner och härliga ställanden med bra bakåttänk. Helt enkelt ett pass som gav ny energi och mersmak :) Efteråt stod vi och pratade ett tag och Ina fick träna på att bara vara utan att det händer något vilket hon har oerhört svårt för. Hon skällde en del och försökte äta snö och hitta på annat men då hon inte fick någon respons på sitt skällande av vare sig folk eller hundar samt att jag bröt hennes andra aktiviteter så blev det otroligt nyttig träning för damen som ju har en del myror i brallan ;)
Avslutar med en bild på Ina i ett nötskal från i helgen när vi var ute ihop med pappa och hans vovve.... fullt ös medvetslös ;)
I början var Ina lite berörd av omgivningen men jag tycker hon släppte det ganska fort och sen gick hon riktigt bra bitvis med ett härligt fokus trots att det kom förbi hundar och folk samt att Anna imellanåt bytte hund. Var jätteglad att hon inte skällde eller drog mot de folk som kom i närheten av oss trots att det började skymma mot slutet, känns som att hon alltmer väljer mig och börjar få lite bättre fokus mot att prestera och inte bara belöningsfokus. Dock märks det tydligt att hon känner av om jag blir det minsta spänd, tveksam eller fokuserar på omgivningen för då är hon direkt där och ska kolla vad det är på gång. Gäller att ha tungan rätt i mun, behålla lugn och försöka få mer och mer fokus på oss och mindre på allt runtomkring.
Allt som allt var det ett av våra bättre pass på sistone både attitydmässigt men även rent tekniskt med några riktigt bra positioner och härliga ställanden med bra bakåttänk. Helt enkelt ett pass som gav ny energi och mersmak :) Efteråt stod vi och pratade ett tag och Ina fick träna på att bara vara utan att det händer något vilket hon har oerhört svårt för. Hon skällde en del och försökte äta snö och hitta på annat men då hon inte fick någon respons på sitt skällande av vare sig folk eller hundar samt att jag bröt hennes andra aktiviteter så blev det otroligt nyttig träning för damen som ju har en del myror i brallan ;)
Avslutar med en bild på Ina i ett nötskal från i helgen när vi var ute ihop med pappa och hans vovve.... fullt ös medvetslös ;)
Ledig helg och solsken, kan det bli bättre ;)
Då jag jobbat extra i veckan så blev jag ledig den här helgen trots att jag egentligen skulle ha jobbat, härligt! Att sen solen tittar fram gör ju inte saken värre, det formligen spritter av vårlust hos både mig och hundarna nu! Dagen har avnjutits till stor del utomhus, först fick Ina ett litet lydnadspass där husse var med och fotade.... kan inte skryta med några stora framsteg men jag är glad att hon iallafall bitvis fokuserade på mig och struntade i en förbipasserande hund. Att sen husse utgör en stor störning ihop med ishalt underlag gav väl inte dom bästa förutsättniingarna helt enkelt...
Fritt följ... Ina som vanligt lite väl på och långt fram...
Ina tappar helt plötsligt fokus....
så kan det gå när vi plötsligt fick en åskådare.... vår kissemiss som kikade på behörigt avstånd....
bäst att ta skydd lite bakom stängslet...
Vad ska vi göra nu då matte?
Undra vad hon vill egentligen, jag ligger ju redan????
Att hon ska va så petig.... ja, ja... hakan i backen va det ju....Nöjd nu?
Japp, det va hon.... men måste hon envisas med att kramas så där.... suck...
Efter det blev det premiär fär årets första spår för Timse då jag helt enkelt inte kunde hålla mig längre, inte helt lätt i den snö som är men Tim jobbade på fint och var överlycklig när spårselen kom till användning igen. Hoppas på att kunna spåra mer med honom nu framöver för det är verkligen något han tycker är roligt och lagom fysiskt krävande.
japp, spårtekniken sitter i trots vila och uppehåll...
Tim markerar ett föremål som vår spårläggare husse lagt dit
sniff, sniff... hitåt ska vi matte....
Lite bökigt att ta sig fram när man sjönk genom skaren, speciellt för Tim som tappert körde på....
Tim hittade sitt spårslut och en skojjig tennisboll som fanns där...
På eftermiddagen tog jag och Tim en promenad bort till valla och genom gamla Linköping, vi gick mest och mös, tittade efter vårtecken och njöt av solen. Helt enkelt en sån där promenad som ger ny kraft och verkar som balsam för själen. Tim skötte sig som en pärla och gick mestadels lös trots hundmöten varav en gjorde utfall, mycket folk emellanåt, cyklister och ett par hästar. Kopplar självklart upp vid trånga passager eller så av hänsyn till andra, alternativt går undan och sätter Tim vid sidan. Är så skönt att han nu för tiden oftast är stabil, speciellt när det bara är han och jag som är ute ihop.
Tim njuter i snön....
Klarblå himmel :)
Vårkänslorna kom när man strosade bland kullersten i gamla Linköping
mmmm.... sol och barmark...
Fast det är rätt mysigt i snön också.....
Min vackra kille!
För Inas del blev det en promenad med husse borta vid kohagen där hon fick springa lös och busa, härligt för dom att få lite egentid ibland och bara vara utan en massa krav.
Önskar alla en fortsatt trevlig helg!
Fritt följ... Ina som vanligt lite väl på och långt fram...
Ina tappar helt plötsligt fokus....
så kan det gå när vi plötsligt fick en åskådare.... vår kissemiss som kikade på behörigt avstånd....
bäst att ta skydd lite bakom stängslet...
Vad ska vi göra nu då matte?
Undra vad hon vill egentligen, jag ligger ju redan????
Att hon ska va så petig.... ja, ja... hakan i backen va det ju....Nöjd nu?
Japp, det va hon.... men måste hon envisas med att kramas så där.... suck...
Efter det blev det premiär fär årets första spår för Timse då jag helt enkelt inte kunde hålla mig längre, inte helt lätt i den snö som är men Tim jobbade på fint och var överlycklig när spårselen kom till användning igen. Hoppas på att kunna spåra mer med honom nu framöver för det är verkligen något han tycker är roligt och lagom fysiskt krävande.
japp, spårtekniken sitter i trots vila och uppehåll...
Tim markerar ett föremål som vår spårläggare husse lagt dit
sniff, sniff... hitåt ska vi matte....
Lite bökigt att ta sig fram när man sjönk genom skaren, speciellt för Tim som tappert körde på....
Tim hittade sitt spårslut och en skojjig tennisboll som fanns där...
På eftermiddagen tog jag och Tim en promenad bort till valla och genom gamla Linköping, vi gick mest och mös, tittade efter vårtecken och njöt av solen. Helt enkelt en sån där promenad som ger ny kraft och verkar som balsam för själen. Tim skötte sig som en pärla och gick mestadels lös trots hundmöten varav en gjorde utfall, mycket folk emellanåt, cyklister och ett par hästar. Kopplar självklart upp vid trånga passager eller så av hänsyn till andra, alternativt går undan och sätter Tim vid sidan. Är så skönt att han nu för tiden oftast är stabil, speciellt när det bara är han och jag som är ute ihop.
Tim njuter i snön....
Klarblå himmel :)
Vårkänslorna kom när man strosade bland kullersten i gamla Linköping
mmmm.... sol och barmark...
Fast det är rätt mysigt i snön också.....
Min vackra kille!
För Inas del blev det en promenad med husse borta vid kohagen där hon fick springa lös och busa, härligt för dom att få lite egentid ibland och bara vara utan en massa krav.
Önskar alla en fortsatt trevlig helg!
Shopping....
Vissa dagar är det roligare att tömma brevlådan än annars, som idag när det låg ett paket från MINX design :) Jag beställde nämligen nya halsband till hundarna för ett tag sedan, kul att få designa själv ur ett ganska stort färgval med egen text samt telefonnummer på insidan. Resultatet av mitt val ses nedan.
Hundrehab, sol och lite träning... helt enkelt en dag fylld av hund!
Idag började jag med att kliva upp tidigt för att samåka med Jeanette till Norshom där jag och Tim hade tid med Marie på rehabavdelningen och Jeanette skulle röntga sin ena tik. Väl i Norshom började jag och Tim med en mysig promenad i solen då det var ett bra tag kvar innan vi skulle in på rehaben. Härligt att strosa omkring längst kanalen i det strålande vädret med en Tim som studsade fram av pur glädje :)
Passade på att fota lite så här kommer ett lass med bilder....inget fel på Tims livsglädje iallafall...
Efter vår promenad blev det en stunds vila innan vi skulle in och träffa Marie. Vi började med att väga Tim (44,8kg) och det blev en rejäl bassning för min del kring hans vikt... vi måste ta ner honom i vikt lite för att han ska slippa släpa på onödiga kilon så efter en del diskutterande köpte jag med mig en säck dietfoder så nu blir det bantning under kontrollerade former där Tim ska vägas regelbundet och jag ska ha kontakt med Sussie på rehab för uppföljning av hur det går, han ska ju minska i ett lagom tempo så att han ändå behåller sina muskler.
Annars tyckte Marie att Tim kändes fin även om han är mer musklad framtill än baktill. Tim fick simma lite och efter det kände Marie en liten stelhet på vänster sida men annars kändes han ok. Han fick även prova deras vibrationsplatta vilket Tim tyckte var lite småkonstigt att ligga på så det blev lite pip och gnäll. För övrigt tyckte jag att Tim skötte sig bra, han var riktigt lugn i simmet även om det blev lite otålighetsgnäll imellanåt. Vi fick beröm av Marie som tyckte att Tim mognat och att vår relation var bättre, sådant är ju alltid roligt att höra med tanke på hur full i gasen Tim var första gången vi rehabsimmade honom. Nästa simtillfälle blir om ca 1 vecka, köpte deras största simkort för jag tyckte det var lika bra att ha, Tim mår ju otroligt bra av simmet och jag vill ju verkligen försöka få honom att muskla sig ännu mer och hålla bättre. Vi ska även sänka Tims rimadyldos lite om ett par dagar, jag håller tummarna för att det ska få fortsätta att gå åt rätt håll igen nu.
Tack snälla Jeanette för skjutsen idag och för att du följde med in på rehab, känns alltid skönt att ha någon extra med sig som stöd och "extra öra".
Väl hemma blev det en promenad med Ina som ju var ensam hemma medan vi var i Norsholm. Gick upp och släppte henne på fältet här hemma och det märktes att hon behövde få busa loss, var en härlig syn att se henne lyckligt fara runt i snön!
På kvällen tog jag med mig Ina bort till og plan där Anita hade samträning. Fokus för vår del var "haka i backe", belöningsträning och passivitet. Ina var riktigt duktig imellanåt och det känns som att det lossnade ytterligare lite idag då jag fick träna belöning bland två för Ina okända hundar samt två hundar hon sett förut. Fick till några bra ingångar, början till ställandet och utmärkta släppanden av leksaken :) Det negativa var att Ina var lite skällig framförallt när vi var passiva men samtidigt fick hon inget för att hon skällde, satte mig helt enkelt på en stol och kikade på de andra som tränade och belönade när Ina var tyst/lugn. Inomhus vid fikat var Ina lite osäker och skällig först men tystnade fort och var sedan mestadels tyst och låg ner trots en del skällande runt henne.
Med risk för att låta som en jäkla skrytmaja så måste jag ändå skriva att det roligaste av allt var att jag fick beröm av Anita som menade att hon aldrig sett ett så trevligt och positivt träningspass mellan mig och Ina utan onödiga konflikter, det värmde! Skam den som ger sig, det finns hopp och jag är oerhört tacksam för alla som stöttar oss i vår träning och peppar mig i både med och motgångar.
Passade på att fota lite så här kommer ett lass med bilder....inget fel på Tims livsglädje iallafall...
Efter vår promenad blev det en stunds vila innan vi skulle in och träffa Marie. Vi började med att väga Tim (44,8kg) och det blev en rejäl bassning för min del kring hans vikt... vi måste ta ner honom i vikt lite för att han ska slippa släpa på onödiga kilon så efter en del diskutterande köpte jag med mig en säck dietfoder så nu blir det bantning under kontrollerade former där Tim ska vägas regelbundet och jag ska ha kontakt med Sussie på rehab för uppföljning av hur det går, han ska ju minska i ett lagom tempo så att han ändå behåller sina muskler.
Annars tyckte Marie att Tim kändes fin även om han är mer musklad framtill än baktill. Tim fick simma lite och efter det kände Marie en liten stelhet på vänster sida men annars kändes han ok. Han fick även prova deras vibrationsplatta vilket Tim tyckte var lite småkonstigt att ligga på så det blev lite pip och gnäll. För övrigt tyckte jag att Tim skötte sig bra, han var riktigt lugn i simmet även om det blev lite otålighetsgnäll imellanåt. Vi fick beröm av Marie som tyckte att Tim mognat och att vår relation var bättre, sådant är ju alltid roligt att höra med tanke på hur full i gasen Tim var första gången vi rehabsimmade honom. Nästa simtillfälle blir om ca 1 vecka, köpte deras största simkort för jag tyckte det var lika bra att ha, Tim mår ju otroligt bra av simmet och jag vill ju verkligen försöka få honom att muskla sig ännu mer och hålla bättre. Vi ska även sänka Tims rimadyldos lite om ett par dagar, jag håller tummarna för att det ska få fortsätta att gå åt rätt håll igen nu.
Tack snälla Jeanette för skjutsen idag och för att du följde med in på rehab, känns alltid skönt att ha någon extra med sig som stöd och "extra öra".
Väl hemma blev det en promenad med Ina som ju var ensam hemma medan vi var i Norsholm. Gick upp och släppte henne på fältet här hemma och det märktes att hon behövde få busa loss, var en härlig syn att se henne lyckligt fara runt i snön!
På kvällen tog jag med mig Ina bort till og plan där Anita hade samträning. Fokus för vår del var "haka i backe", belöningsträning och passivitet. Ina var riktigt duktig imellanåt och det känns som att det lossnade ytterligare lite idag då jag fick träna belöning bland två för Ina okända hundar samt två hundar hon sett förut. Fick till några bra ingångar, början till ställandet och utmärkta släppanden av leksaken :) Det negativa var att Ina var lite skällig framförallt när vi var passiva men samtidigt fick hon inget för att hon skällde, satte mig helt enkelt på en stol och kikade på de andra som tränade och belönade när Ina var tyst/lugn. Inomhus vid fikat var Ina lite osäker och skällig först men tystnade fort och var sedan mestadels tyst och låg ner trots en del skällande runt henne.
Med risk för att låta som en jäkla skrytmaja så måste jag ändå skriva att det roligaste av allt var att jag fick beröm av Anita som menade att hon aldrig sett ett så trevligt och positivt träningspass mellan mig och Ina utan onödiga konflikter, det värmde! Skam den som ger sig, det finns hopp och jag är oerhört tacksam för alla som stöttar oss i vår träning och peppar mig i både med och motgångar.
Tittat på tävling och lite annat...
Idag följde jag med Jeanette när hon skulle tävla i lydnadsklass 1 med sin Sly. Nyttigt för mig att se en hel tävling i verkliga livet och extra roligt var det att Jeanette och Sly kammade hem ett förstapris med 175,5p. Var verkligen roligt då jag ju brukar träna ihop med Jeanette och det har verkligen skett mycket attitydförändring hos den hunden bara under den på den lilla tid jag hunnit känna dom, härligt! Ett jättegrattis till er, det var ni väl värda....Ni är kalasduktiga och det var en fröjd att se er på plan!
En gammal bild på härliga Jeanette och Sly, Grattis ännu en gång.... nu är det bara att sikta mot nya utmaningar :)
Efter tävlingen blev det lunch och hemfärd och sen en promenad ihop med Jeanette med alla våra hundar. Trots att det var Jeanette som tävlat tror jag att jag var tröttast av oss, jag har haft en tuff vecka, jobbat 7 dagar i sträck och mått lite halvsegt så orken var inte på topp. Mina hundar var dock superpigga efter att ha vilat ett par dagar så det var bra för dom att komma ut lite. Tim fick gå lös och förutom att han var väldigt nosig och lite väl skvättig tycker jag han skötte sig bra. Det kom en lösspringande hund mot oss vars ägare först höll på att inte få stopp på den men tack och lov gick det bra, dock blev jag väldigt spänd vilket gjorde att Ina taggade igång men trots det höll sig Tim hos oss utan tjafs så jag är nöjd. Han kunde ju lika gärna tyckt att han skulle försvara flocken så jag är glad när han vågar lita på mig trots att jag inte var på topp.
Timse snömonster, alltid full i bus...
Nu ikväll blev det lite platsliggningsträning med Ina med fokus på "haka i backen", måste säga att det känns som att hon börjar förstå allt mer vad det är jag vill. Lägger upp en helt oredigerad och ganska tråkig film för utomstående men bra för min egen del att se att vi trots allt går frammåt. Mycket brister finns framförallt i mitt eget agerande men jag är jättenöjd över Inas attityd , känns som att vi gjort ett litet genombrott för stunden med en lagom förväntansnivå och bra fokus från Inas sida . Mattes fina tjej!
Nu väntar snart sängen för min del, är rejält trött... tur att jag är ledig imorgon... då väntar sovmorgon ;)
En gammal bild på härliga Jeanette och Sly, Grattis ännu en gång.... nu är det bara att sikta mot nya utmaningar :)
Efter tävlingen blev det lunch och hemfärd och sen en promenad ihop med Jeanette med alla våra hundar. Trots att det var Jeanette som tävlat tror jag att jag var tröttast av oss, jag har haft en tuff vecka, jobbat 7 dagar i sträck och mått lite halvsegt så orken var inte på topp. Mina hundar var dock superpigga efter att ha vilat ett par dagar så det var bra för dom att komma ut lite. Tim fick gå lös och förutom att han var väldigt nosig och lite väl skvättig tycker jag han skötte sig bra. Det kom en lösspringande hund mot oss vars ägare först höll på att inte få stopp på den men tack och lov gick det bra, dock blev jag väldigt spänd vilket gjorde att Ina taggade igång men trots det höll sig Tim hos oss utan tjafs så jag är nöjd. Han kunde ju lika gärna tyckt att han skulle försvara flocken så jag är glad när han vågar lita på mig trots att jag inte var på topp.
Timse snömonster, alltid full i bus...
Nu ikväll blev det lite platsliggningsträning med Ina med fokus på "haka i backen", måste säga att det känns som att hon börjar förstå allt mer vad det är jag vill. Lägger upp en helt oredigerad och ganska tråkig film för utomstående men bra för min egen del att se att vi trots allt går frammåt. Mycket brister finns framförallt i mitt eget agerande men jag är jättenöjd över Inas attityd , känns som att vi gjort ett litet genombrott för stunden med en lagom förväntansnivå och bra fokus från Inas sida . Mattes fina tjej!
Nu väntar snart sängen för min del, är rejält trött... tur att jag är ledig imorgon... då väntar sovmorgon ;)
Pip och skäll hundar är vad jag har.....
Idag blev det träning på hundungdom med Jeanette samt en bekant till henne, Malin tror jag hon hette (japp.... jag är helkass på namn...) Började med Tim som fick lite fritt följ, nåt ställande samt agera storstörning för de andra på platsliggningen. Jag har ju inget krav att Tim ska ligga "rakt" pga hans fysik utan han får lägga sig så som känns ok och det märks att han lätt byter ställning och vimsar lite. Tim tycker det är ganska jobbigt med platsliggning sen han blivit uppjagad 2ggr och det gäller att stå nära honom och stötta för att han inte ska hitta på annat, specielt idag när vi hade en liten ny hund med.... Jättebra träning dock för Tim som visserligen pep en del men han kändes ändå mindre orolig än sist med tanke på att han inte tränas aktivt på platsliggning pga höften/att han inte kommer tävlas.
Efter det blev det träning en och en, alltid nyttigt att kolla när andra tränar sina hundar och förhoppaningsvis kunna hjälpa till något. Under tiden fick Tim prova att ligga i Jeanettes stora tygbur som vi fick äran att köpa, kanonbra när man kan få tag i begagnat och testa. Tim pep och gnällde lite men efter ett tag tycker jag han låg bra där inne, rymligt och tryggt så jag tror han kommer lära sig att koppla av allt mer eftersom.
När de andra plockat in sina hundar i bilen blev det Inas tur att komma ut. Hon var rejält taggad efter att ha legat i bilen så förutsättningarna var väl inte de bästa. Fokus blev mest att hon inte skulle bry sig om omgivningen och människorna utan välja att vara hos mig istället samt lite träning av ligg/plats med väldigt korta stunder, låga krav. Imellanåt tycker jag hon är duktig, hon är fortfarande för PÅ, skällig och taggad men samtidigt känns hon positiv och jag tycker hon så smått går fortare att bryta när hon felfokuserar och låser sig på omgivningen.
Problemet med mig är att jag gärna vill dämpa henne då jag har svårt att hantera hennes energi vilket resulterar i att hon bara blir ännu mer frustrerad... tålamod är vare sig min eller Inas starka sida så då är det inte lätt. Får ändå se det positiva i att hon börjar få till ett släppande av belöningen, har slutat hoppa efter mina händer och låsa sig på dom... sen att jag ibland känner att vi mest flamsar runt utan tydliga mål nu när v inte tränar några rena moment det är en annan sak, jag behöver helt enkelt lära mig att bli tydlig, planera och se dom små små framstegen istället för att haka upp mig på allt runtomkring.
Efter träningen blev det enkel hämtlunch för mig och jeanette hemma här. Vi delade som vanligt av med kompostgaller, tycker det fungerar riktigt bra nu då mina hundar allt oftare går undan och lägger sig även om Ina forfarande vill ha lite koll men med tanke på hur hon har varit så är hon faktiskt riktigt duktig.
Ina knasfia!
Efter det blev det träning en och en, alltid nyttigt att kolla när andra tränar sina hundar och förhoppaningsvis kunna hjälpa till något. Under tiden fick Tim prova att ligga i Jeanettes stora tygbur som vi fick äran att köpa, kanonbra när man kan få tag i begagnat och testa. Tim pep och gnällde lite men efter ett tag tycker jag han låg bra där inne, rymligt och tryggt så jag tror han kommer lära sig att koppla av allt mer eftersom.
När de andra plockat in sina hundar i bilen blev det Inas tur att komma ut. Hon var rejält taggad efter att ha legat i bilen så förutsättningarna var väl inte de bästa. Fokus blev mest att hon inte skulle bry sig om omgivningen och människorna utan välja att vara hos mig istället samt lite träning av ligg/plats med väldigt korta stunder, låga krav. Imellanåt tycker jag hon är duktig, hon är fortfarande för PÅ, skällig och taggad men samtidigt känns hon positiv och jag tycker hon så smått går fortare att bryta när hon felfokuserar och låser sig på omgivningen.
Problemet med mig är att jag gärna vill dämpa henne då jag har svårt att hantera hennes energi vilket resulterar i att hon bara blir ännu mer frustrerad... tålamod är vare sig min eller Inas starka sida så då är det inte lätt. Får ändå se det positiva i att hon börjar få till ett släppande av belöningen, har slutat hoppa efter mina händer och låsa sig på dom... sen att jag ibland känner att vi mest flamsar runt utan tydliga mål nu när v inte tränar några rena moment det är en annan sak, jag behöver helt enkelt lära mig att bli tydlig, planera och se dom små små framstegen istället för att haka upp mig på allt runtomkring.
Efter träningen blev det enkel hämtlunch för mig och jeanette hemma här. Vi delade som vanligt av med kompostgaller, tycker det fungerar riktigt bra nu då mina hundar allt oftare går undan och lägger sig även om Ina forfarande vill ha lite koll men med tanke på hur hon har varit så är hon faktiskt riktigt duktig.
Ina knasfia!
