Missförstånd och febrig matte

Idag träffade jag på pappa och en bekant och deras hundar som var lösa och lekte. Tänkte att det var bra för Tim att få gå förbi på håll utan att härja men det visade sig lättare sagt en gjort. Jag fick ingen kontakt med Tim, han missförstod mig helt och när jag skulle säga infrån när han totalt struntade i mig gick det inte fram. Visst reagerade han lite men det bet inte tillräckligt. Han tittade på mig med en blick som sa, jag skiter fullständigt i dig, det är hundar där borta! Är rädd att jag kommer hamna i nåt tjatträsk för att jag har svårt att nå fram, känner mig som en elak tjurkärring som saknar pondus.

Satt och funderade i feberyran över hur det var när jag hade min förra tik. Jag vet med mig att jag var mycket mer noggrann med henne. Mer svart och vit och ärlig, varför? Visserligen var hon en dam med en enorm vilja när jag övertog henne. Varför lyckades jag få ordning på henne men gör så mycket tokigheter med Tim, som jag haft från valp och som jag borde kunnat format ännu bättre. Ibland blir man inte riktigt klok på sig själv...

Nåja, det blir till och försöka ta nya tag bara febern vill ge sig, är helt matt och orkeslös, länge leve panodil. Tim är ändå bra mysig när han ligger brevid en i soffan med huvudet på ens fötter och sover, jisses vad jag tycker om honom trots allt, älskade lilla trollunge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0