Timsevimse

Idag på sökkursen så fick Zingo följa med, han och Tim fick vara lösa lite imellanåt så att han skulle få röra lite på sig och inte bara ligga i bilen. Idag fick Tim prova med sökrulle, tycker faktiskt att det gick över förväntan även om han släppte den en bit ifrån mig vid två tillfällen. Först fick han göra en vanlig utplantering utan rulle och sen några korta skick där han såg när figgarna gömde sig, där han då fick hämta rullen och sen påvis på det. Jag hade nog fullt upp med att hålla koll på mig själv så jag störde nog Tim en del men jag tycker han tog det bra. Det var kul att se honom för jag tyckte han såg så nöjd ut när han fick springa med rullen, min duktiga trollunge!

Idag blir det många bilder då jag hade jättesvårt att välja.....

Full fart på Åke som idag fattade vitsen med att använda näsan, jätteduktig!


Koncentrerad Nova och matte Anna....var är figgen tro.....


Man får inte roligare än man gör sig....


Tim har full fart ut


Tom har hittat figgen Anna bakom stenen och får sökrullen


Duktiga Tim på väg in med rullen


Påvis var inte helt lätt när man inte är van....


Tim spanar efter figgen Tessan


En vit rumpa på väg till Tessan


Tim har tagit rullen från Tessan (som syns i bakgrunden) och är på väg in


Tambo i full fart in med rullen


Inte lätt att hänga med i påvisen...heja Tessan...


Tim och Zingo fick springa av sig lite innan det var dags för hemfärd


Jag vill även passa på att tacka vår instruktör Kicki för att hon säger så mycket gott om Tim och för att hon erbjuder sin hjälp. Det värmer! Det är så många som sett mig och Tim (instruktörer som vi gått kurs för och andra)  som blundat för våra kommunikationsproblem (mattes kommunikationsproblem rättare sagt). Det har varit en krokig väg att vandra för mig och Tim, under en period när Tim var yngre (ca 1år) gjorde vi enorma framsteg där folk kom fram och berömmde oss för vår fina lydnad och kontakt för att sedan (efter olika incidenter) hamna i stress, tjat och en matte som var nära att ge upp till att så sakterliga försöka ta tag i saker och ting en gång för alla. Det är ju lite så att för varje bakslag jag som förare gör så känner jag mig ju som en usel matte, men samtidigt så vet jag ju hur roligt jag och Tim kan ha när det klaffar och vi är på samma våglängd. Ska kanske tillägga att vi har mycket roligt ihop varje dag också då Tim i grund och botten är en väldigt förlåtande och underbar herre, och ofta går det bra men han är ju väldigt störningskänslig vilket ställer krav på mig som förare. Krav som jag kanske inte alltid har nycklar till att lösa vilket leder till frustration... Många tankar blir det ibland, nåja jag har iallafall två vita (eller kanske mer smutsgrå) lurvtussar som ligger och sussar nöjt efter dagens skogsbesök.