Timsevimse

Tack för alla kommentarer, intressant att läsa hur ni tänker och tack för allt peppande! Nu hoppas jag inte att folk tror att jag bloggar bara för att få medömkan för det är inte min tanke utan bloggen för mig är ett sätt att strukturera upp mina egna tankar och kunna gå tillbaka och kolla vad jag gjort mm.

I tisdags var det träning med Anita och Anna igen, tyvärr var Anita bara med en kort stund men roligt att se henne iallafall. Jag valde att jobba hundarna en och en med ett enda fokus, LEK! Med Tim har jag börjat om med att bara klicka för minsta föremålsintresse samt försökt att belöna honom utan en massa "hysteriskt tjoande" utan mer bjudit in till lek genom mitt fysiska agerande, hur jag för mig och vilka signaler jag sänder ut. Tim har ju förr uppskattat att belönas både med kamp och ex boll (mer än godis) men han är ju väldigt signalkänslig och läser ju mig något enormt så ibland blir det bara fel... dock är han otoligt rolig eftersom han är så tydlig i sitt språk så man får sig många tankeställare hela tiden.









Ina är ju egentligen inte svår att dra igång i lek eftersom hon har ett stort föremålsintresse men vi hamnar lätt i ett konkurrerande hon och jag där hon vill äga leksaken. Med henne körde jag dubbla leksaker och belönde bara att hon var nära mig/tog kontakt... när hon drog iväg på egna äventyr med leksaken så gick jag åt motsatt håll bärandes på en ny leksak. Just det att våga låta Ina hålla på tills hon ger sig har jag haft otroligt svårt för eftersom jag är rädd att hon ska dra iväg och hitta på annat men hon struntade fulltständigt i de andra hundarna/människorna. Försökte verkligen att fokusera på Ina och inte på leksaken, kom hon till mig gosade vi eller så blev det kli på rumpan utan att jag ens tittade på leksaken hon bar med sig. Visst har vi långt kvar men bara det att våga släppa på rädslan att allt ska gå fel och våga lämna Ina när hon rejsar runt är ett stort steg för mig.









Om jag agerar rätt eller fel i lekandet det kan jag faktiskt inte svara på men någon stans måste man ju börja, annars kommer man definitivt inte frammåt. Det var iallafall två vovvar som hade stenkoll på matte när vi gick hem, roligast var att se hur Tim spontant bjöd in till lek gång på gång och då inte riktat mot Ina utan riktat mot mig :)