Att kunna se det positiva...
-Ina börjar få en bättre utgångsposition och start vid fotgåendet, mycket kvar att jobba på men jag märker trots allt en stor förbättring.
- Ina låg idag ca 3 minuters platsliggning utan att skälla/åla/resa sig ihop med Jenettes tik Enya, visserligen stod jag bara ca 1-2 meter ifrån och i början hade hon inte hakan i backen men hon låg och mot slutet med mkt bra fokus och en "lagom attityd"
-Ina börjar bli utthålligare i koncentrationen (när hon väl samlar sig och har en lagom aktivitetsnivå), när hon väl är inne i "jobbfokus" har hon blivit mer tolerant mot omgivningen (ex andra hundar/folk)
- Ina tycker verkligen att träningen är KUL!, sen att det ibland går över styr det är en annan sak ;)
Vi har som sagt massor att jobba med men skam den som ger sig, känns trots allt som att även om mycket inte går som planerat så finns det alltid någonting positivt (och negativt) att plocka med sig från varje pass. För varje tillfälle tror jag ändå att man utvecklas i att hitta ett sätt och träna som passar en själv och hunden samtidigt som jag inser att jag nog måste vara ännu mer öppen för andras ideer för att utvecklas och inte stagnera.
Nog tjatat om det, efter träningen idag blev det gemensam lunch hemma hos mig och nu kommer då nästa för min del positiva upplevelse, nämligen att Tim skötte sig som en pärla trots att Jeanettes tik Sly mer eller mindre är i höglöp. Visst hade vi galler mellan hundarna som vanligt men Tim vädrade enbart lite i luften och det räckte med att jag kollade på honom så gjorde han en lugnande signal och gick och la sig i hallen, helt tyst och lugn. Är otroligt skönt att få bekräftelse på hur cool han faktiskt är, vet ju att han brukar sköta sig men alltid bra att få det bevisat.
På eftermiddagen/kvällen var vi och simmade Tim igen. Han simmade fint 5+5+4 minuter med bra driv bak, dock lite väl taggad när det var paus då han sjöng lite fint för personalern inne på rehab... Han kändes iallafall fin så det känns som att han börjar stärka sig mer fysiskt nu. Passade på att väga honom, 40,5 kg så det var samma vikt som sist vi var där. Nästa vecka är det ny simtid och då ska hans vikt kollas igen, då även av rehabpersonalen så får vi se om dom tycker han är lagom i hull nu eller inte.
Vad söt han är med sin badanka i munnen!! Kul att det går frammåt med Ina. Passa på och njut lite också ;)
Bra att spalta upp framstegen! Det är lite lustigt hur man ibland tar saker för givet som man arbetat hårt att nå... När det gäller lydnaden finns det hela saker att förbättra & arbeta med...men det kanske är "charmen" & utmaningen i det hela;-) Ni går med fasta steg framåt du & Ina! Kram till er ifrån oss
Vi tycker att man alltid ska försöka fokusera på det positiva. Livet blir liksom roligare då, och visst är det väl roligt och fint vi ska ha det tillsammans?
Och det har ju ni också, även om det visst känns jobbigt ibland.
Fortsätt att ha kul, tror det är just det som våren är till för!
Jag och matte blir så väldigt glada när solen skiner varmt och gott (och blåsipporna vågar sig upp ur marken, tillägger matte). .:)
Ja, att se det positiva är inte alltid lät. Jag liksom du fokuserar oftast på det som måste förbättras. Jag tycker ditt inlägg var väldigt fint och ett bra sätt att på allvar fokusera på det positiva. Det är alltid bra att få saker svart på vit så att säga. Och som jag sa sist vi sågs ser även jag en stor skillnad i Ina, hon är mycket mer samlad och kontaktsökande. Hon riktar mer av sin energi mot dig istället för sin omgivning så enligt mig har du gjort ett strålande jobb. Kämpa vidare så kommer ni snart vara ute på tävlingsbanorna!
Kram
Det är alltid lättast att se felen på det man själv gör och se det bra med vad andra kan göra. Jämför man rättvist så har man själv oftast lyckats lika bra som sina träningsvänner. Jag hoppas du fortsätter att ta fram det positiva istället för att gräma dig över småfelen. Själv är jag impad över all energi du lägger på era hundar och de fina resultaten du har lyckats få med bägge hundarna.
Ha det gott. kram
