Timsevimse

Idag tog jag med mig hundarna till samträning borta på OG plan, var riktigt pepp efter att inte ha tränat något seriöst senaste veckan, speciellt med Tim som fått vila sen vår freestyledebut. Om jag ska vara ärlig så gick träningen faktiskt ganska bra, Tim kändes glad vilket var det viktigaste för mig och Ina bjöd på ett par fina apporteringar utifrån våra förutsättningar men samtidigt kan jag inte riktigt känna mig nöjd.... Det känns lite som att jag står och stampar och hela tiden ramlar tillbaka i att jämföra mig med vad andra kan, hur långt dom kommit och jag kan inte riktigt skaka av mig tanken av att jag inte klarar av att ta tillvara mina hundars potential.

Till råga på allt så drog Tim iväg till en hund idag under träningen, en rottis som spände lite.... jag var helt oförberedd och rusade dit och fick undan Tim. Jag tror aldrig dom vidrörde varandra utan stod och gruffade/mätte men ändå.... jag blev så besviken på mig, på min brist av kontroll och tyvärr fick även mitt förtroende för Tim sig en törn... Jag kände mig bara så ledsen och hivade in Tim i bilen innan jag gick och talade med människan och bad om ursäkt. Nu verkar det inte vara någon större skada skedd men jag som har lätt att överanalysera situationer och lätt ältar misslyckanden känner mig ju ännu mindre lyckad.... Jag vill ju vara en bra och stabil grund för mina hundar, tyvärr är det inte alltid så lätt och dagens incident visade ju att jag misslyckades totalt för stunden :(

Jag hade egentligen bara tänkt blogga om det positiva i träningen idag och inte all runt omkring men det är som vanligt så att jag fastnar i allt tänk runt omkring.... Att det ska vara så jäkla svårt att faktiskt kunna se saker lite mer sakligt och inte älta ihjäl allt som händer.... Jag önskar att jag kunde ta med mig det som hundarna faktiskt gjorde bra och inte gotta ner mig i det dåliga... lära mig leva i nuet lite mer och faktiskt se dom framsteg som sker. Problemet är att det är så lätt att jämföra ens framsteg med andras vilket gör att det som kanske är stort för oss blir en liten skitsak om man kolla på alla duktiga ekipage runt omkring.

En film blir det dock från dagen där jag ska försöka få med mig det positiva i att Ina faktiskt höll finfin fart med apporten mot slutet och att hon känns pigg och positiv. För Tims del är jag glad att han kändes positiv, inte låg och att han försökte sig på olika beteenden trots att jag bad honom tänka till lite idag..... ser säkert rörigt ut för en annan men viktigast för mig är att behålla känslan av att han vill och är positiv även när han inte riktigt förstår vad matte vill.